För mer än 10 år sedan öppnade den första mörkrestaurangen i Zürich. Idén är enkel: det är helt mörkt så att man kan koncentrera sig på ljud och smak. Man kan uppleva världen som en synskadad person. Personalen är också ofta blind, så att de upplever det tvärtom: en gång har de det enklare att orientera sig.
Jag har varit intresserad i det ganska länge, men har aldrig hunnit att göra det. Det är inte så lätt. De flesta mörkrestauranger är tydligen ganska framgångsrika, men det finns få ändå. I Sverige finns bara en: Svartkrogen i Västerhaninge.
Tyvärr är det inget som man kan göra när som helst. Krogen är öppet bara en eller två gånger om månaden. Det är inte heller något vanligt restaurangbesök: man går tillsammans in och tillsammans ut. Det är inte direkt billigt: 895 kronor kostar det per person och man måste bekräfta skriftligt att man kommer. Jag fick det i present så att jag kund njuta utan sådana besvär.
Men man får något för pengarna. Restaurangen ligger nämligen inte mitt i stan, utan på landet:
Almåsa Konferens ligger 3 mil söder om Stockholm i Haninge. Det är inte möjligt att åka kollektiv, men de har en överenskommelse med ett taxibolag så att man får rabatt. Almåsa ligger i skärgården och har funnits sedan 1950-talet. Det drivs av synskadade och är speciell inriktad på dem – det finns t.ex. högtalare med olika ljud för orienteringen. Det är dessutom allmän hög standard: fyra stjärnor visar skylten.
De som har lite tid innan kan bada och basta om de fill. Kvällen börjar med lite mousserande vin ooch en introduktion av Joakim, som är synskadad själv och är vår ”programledare”. Alla ombedes att plocka undan eller stänga av alla ljuskällor. Man glömmer ibland att mobiler och klockor lyser. Det spelar ingen roll i vardagen, men om rummet ska vara helt mörkt vill man inte ha det.
Därför hänvisades vi: om man har speciella önskemål angående maten, måste man säga till innan. Har man allergier eller är vegetarian finns det ingen möjlighet att identifiera maten på tallriken utan att prova. Dessutom var tre rätters menyn hemlig. Smakupplevelsen gäller och man skulle gissa vad man äter.
Svartkrogen själv är belägen i liten sidobyggnad. Toaletten har belysning, allt annat inte. Ingången är en liten korridor med några sväng så att det är helt svart efter ett eller två varv. Väggen är utklädd med några grejer att känna i, och i slutet står en servitör som hjälper gästerna komma till borden.
Den som vågade kunde även gå på toaletten utan att få hjälp. Jag gjorde det inte. Jag visste inte ens vem våra grannar var.
De enklaste grejerna blir utmaningar: att öppna en flaska och hälla i vattnet. Jag använde fingret för att kolla. Samma sak när man äter: att använda bestick är nästan ambitiös, och i slutändan måste man ändå testa med fingrerna om det är något kvar på tallriken.
Man förstår hur svårt det måste vara för synskadade att göra vardagliga grejer och i uppfylla sällskapsnormen. För servitörer måste det ha varit spännande att vara i en helt annan roll en gång.
Apropå servitörer: vi visste inte att deras bisysselsättning är att vara en komedigrupp och bandet ”De synliga”. Finns även på Spotify.
Så blev det aldrig tråkig under kvällen. Visst fortsatte det flimmra framför ögonen, men tappar tidskänslan helt. Man associerar ju med mörker mest en sak: att sova. Utan musiken skulle jag kanske ha somnat.
Efter en rolig ”show” (absurd i detta sammanhang) och bra mat gick vi tillbaka till ljuset – tre timmar hade gått. Jag skulle gärna ha sett rummet. Det måste ha varit kaotisk.
Därefter fanns det te och kaffe i huvudbyggnaden.
Allt i allt var det värd priset. Inget som man kan göra oftare och inget som man kan ge bort som present. Men i alla falle en spännande upplevelse som man kan rekommendera till alla som inte är mörkrädda.